Jag ger inte upp

Hej allesammans.
Ouch, det är ett sådant där ord som man ungefär aldrig skriver.
Vet knappt hur det förbannade ordet stavas. Nu har jag lust att skriva igen, till tonerna av Smashing Pumpkins. Vi hade debatt om Genmodifiering i skolan innan, jag förlorade.
Jag är förkrosad. Jag skulle vara katolik. JEFLA INVANDRARE!
Har någon halvt lustig snubbe som lagt till mig på msn och påminner en smula om GIMP-Fredrik.
Måste hitta en pimp-fredrik också har jag en känsla av.

Det är vår nu. Jag har hål i mina strumpbyxor, i mina nätstrumbbyxor. Det är fint.
Jag vill vara 77-punk. Moaha, ditt jävla popas!
Nu undrar jag i all min ensamhet när jag får gifta mig.
Jag tycker att det är dags snart. Jag har en poesigrupp.
Vi ska bli världens coolaste. Undrar hur man översätter Cynisk Tebjudning till utrikiska dock.
Cynical Tea Party?
Det var komiskt. Jag ska aldrig mer bli kär.
Jag ska dö oskuld.
Tjoflöjt!

Ps. Har en känsla av att Pol Pot rakat mina ben.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback