Min alldeles egna blogg

Den här helgen har legat på topp och därför ska jag nu dela med mig av mina erfarenheter.
Det började egentligen med att jag i hemmets lugna vrå i fredags kokade varm choklad och målade en BD-stjärna under ögat. Sedan begav jag mig till Mejeriet för att köa.
Det var Håkan-konsert för faaan!
Någon timme senare stod jag inklämd mellan massa killar i svarta rockar och sjöng falskt.
Stämning till tusen!
Träffade SpykenAlex, en snubbe som liknade Tage Danielsson som kallade sig kvassten med två s och en Hannes som gillade Jakob Hellman. Ungefär när han sa det började jag hoppa upp och ner och försökte berätta Jakob Hellman-historien. Han bara skakade på huvudet.
Sedan kom vi in! Erik stod längst fram och jag höll fast. Sedan började konserten.
Obeskrivligt, makalöst!!! Magiskt, trångt och våldsamt!
Jag hade så jävla kul, hittade folk jag kände överallt att skrika med. Fast en äckelgubbe var liiite väl nära. Hällde vatten över min tröja med. Tänkte ge honom ett knytnävslag om han försökte sig på något. Sanna mina ord!

Erik fick hans hand fyra gånger och han (Håkan för helvete!) hade på sig Kvasstens hatt. Erik fick en ros av Håkan. Gissa vem som fick den sen! Alla klappade min ros och den fick till och med några pussar.
Sedan ställde jag mig på en bänk med Björn och sjöng. Då kom en sluddrande kille på pickalurven fram och beklagade sig över att de varit en smula för packade för konserten och att han var tvungen att bära hem sin kompis Niklas. Niklas visade sig ha ett annat namn bland mina vänner.
Det var den finske popparen! Han som går runt ensam och blek på stan och fryser, han som har massa kajal och verkar vara sådär mystiskt tyst.
Skitcoolt! Jag sa att vi kallade honom den finske popparen och han sa att han inte var finsk. Sedan gick dem och vinkade lite. Efter det kom tre fulla killar till min bänk och jag tjötade lite med dem.
Påminner om att jag fick citera nilecity i kön innan, total jävla lycka!
Sedan lämnade jag byggnaden med Vega och Linda totalt lycklig ungefär.

I lördags hängde jag på stan och på kvällen var jag med om något obehagligt på msn som vi inte ska tala närmare om. I söndags var det UKM. Calle betedde sig som ett riktigt svin och helt ärligt kan jag säga att jag hade kunnat försöka slå ned honom om jag hade fått chansen. Ingen gör min Hedvig illa!
När vi stod och pratade såg vi den finske popparen. Det var mys. När han gick förbi log han jättestort och sa hej åt mig. Det kändes bra. Så efter ett tag gick jag fram och pratade med honom om konserten.
Jag älskar mig!
Nu ska jag sitta här och lägga över lite hiphop i min mobil, älskar min håltimme.
Hej svejs!